På Wennerbergs 200-årsdag måndag: Fira honom med Föreningsarkivet
Publicerad Sunday, 01 October 2017, 07:03 av Redaktionen
Måndagen den 2 oktober 2017 är det 200 år sedan Gunnar Wennerberg föddes i det gamla kyrkoherdebostället i Lidköping, den byggnad som idag kallas Wennerbergsgården. Måndag kväll arrangerar Skaraborgs föreningsarkiv ett arkivcafé och ett fördrag med titeln Gunnar Wennerberg och Lidköping på biblioteksscenen.
Då kommer Alf Johansson att berätta om Gunnar Wennerbergs anknytning till Lidköping och hur man idag kan träffa på Gunnar Wennerberg i Lidköping.
Gunnar Wennerberg föddes i Lidköping, men han kunde lika gärna ha fötts i Uddevalla. Hans far den blivande kyrkoherden i Lidköping – Gunnar Wennerberg senior – fick löfte om ett pastorat, när han 1814 i Uddevalla spelade schack med Carl XIII hustru drottning Hedvig Charlotta Elisabeth. Han flyttade sedan med sin hustru Sara Klingstedt till Lidköping i april 1817. Han dog på sin 78-årsdag efter 43 år som präst i Lidköping.
Gunnar Wennerberg växte upp i en musikalisk familj och han lärde sig tidigt att spela och sjunga i stämmor tillsammans med sina yngre syskon Brynolf, Gunhilda och Euphrosyne. Vid renoveringen av kyrkoherdebostället 1939-1940 hittade man i ett gömställe en täljd taktpinne med initialerna GW inristade. Han tog tidigt ledningen i musikaliska sammanhang. Man hittade i samma gömställe också ett par träskridskor. Kanske kunde det ha blivit en bandyspelare av honom, om han hade fötts hundra år senare?
Vid skolavslutningen 1829 fick han premium i lärdomsskolan i Lidköping – 1 riksdaler och 16 skilling banco! Hans fortsatta skolgång skedde sedan i Skara och Uppsala och han promoverades till magister 1845. Det var under Uppsalatiden som han skrev större delen av ”Gluntarne”, som gjorde honom berömd och en av de mest kända personerna i Sverige under 1800-talets senare hälft. ”Gluntarne” berättar i text och ton om dåtidens studentliv i Uppsala och han fick epitetet ”den evige studenten”.
Efter ytterligare några år i Uppsala blev han lektor vid Skara gymnasium. Som sådan verkade han i 15 år, innan han blev ämbetsman, först i Stockholm bland annat som ecklesiastikminister, sedan i Växiö som landshövding och slutligen i Stockholm igen. Lidköpingsborna kunde följa hans karriär genom notiser och artiklar i lokaltidningen och stadens styrande visade med tiden i olika sammanhang, att han betraktades som en stadens store son.
Gunnar Wennerberg dog på Läckö 1901 och hyllades då i Lidköping. Den kände Lidköpingsfotografen Lindhe tog denna bild.
Hans namn finns bevarat på flera sätt i dagens Lidköping. Även om man inte känner till honom, kan man i stadsbilden notera namnen Wennerbergsgården, Wennerbergsbron, Wennerbergsvägen, Wennerbergskolan, Wennerbergs förskola och Gluntgatan. Till stadsbilden hör också det minnesmärke över honom i form av en herm (manshuvud på en pelare) som finns i stadsträdgården vid Lidan. Denna herm invigdes på 100-årsdagen av hans födelse den 2 oktober 1917. Han finns också med som inslag på bronsrelieferna kring flaggstängerna framför Gamla rådhuset.
Hans sista ”framträdande” i Lidköping skedde i samband med hans död den 24 augusti 1901 på Läckö kungsgård. Begravningsakten skedde då i Lidköpings kyrka onsdagen den 28 augusti under uppmärksammade former. Han fördes därefter med tåg till den sista vilan på Odensvi kyrkogård i Småland.
– Måndag 2 oktober kl 18,30, biblioteket. Arr: Föreningsarkivet och NBV.
– Elisabet Eriksson
