Gamla bilden 27 maj: Förargelsens hus
Publicerad fredag, 27 maj 2022, 09:00 av Redaktionen
Jodå, det fanns en sådant i ett 30-tal år – en allmän toalett – vid torget. Det finns det konstigt nog inte nu.
Bilden är ur Lennart Kedners bildarkiv visar miljön vid älven.
Esso-macken byggdes någon gång under andra halvan av 50-talet. Någon tid efter beslöt stadsfullmäktige att bygga en kommunal offentlig toalett vid torget. Centralt och bra, även med tanke på alla torgförsäljare under lördagarna, men också alla andra torgbesökare under veckans dagar och kvällar.
Den sköttes väldigt bra och någon åverkan hörde man aldrig talas om. Det enda som var ”störande” var kanske de diskret och snyggt uppställda tomma spritflaskor som då och då stod att finna där – oftast av märkena Fragall, Desertvin, ”Pensionärsbrännvin” och en och annan kvarting Renat.
Damtoaletternas ingång var mot torget – herrarnas mot kajen.
Bland många lidköpingsbor gick toalettbyggnaden under namnet – Förargelsens Hus !?
Byggnaden revs i mitten av 80-talet. (Det finns i dag toaletter i Gamla Rådhuset, men de är inte helt offentliga utan främst för torghandlarna).
På andra sidan älven till höger skymtar en av de två byggnader som utgjorde Hamnkontoret.
Ett av dessa inrymde tidigare under 1900-talet ett Sjömanshus.
Under ledning av en Hamnkapten sköttes all verksamhet i hamnen fram till 2000-talet av kommunen. Hamnarbetarna var sålunda kommunalarbetare i Lidköping.
Den bruna byggnaden till vänster om ”den gröna” är Riksost och inrymde ett stort lager.
Bakom den uppfällda klaffbron skymtar Sockerbrukets runda plåtsilo där diverse ting förvarades, bland annat överskottsprodukten melass som såldes som foder till jordbruket.
– – – –
Bilden publicerades i Lidköpingsnytt första gången i maj 2012
På Esso-macken härskade väl ”Snögobben”?
Plåtsilon brann, eller rättare sagt innehållet, och flyttades senare 500 m österut.
Under sockerbrukets tid förvarades råsocker i den.
Inlagt av red på begäran:
Bättre tider i hamnen Lennart Kedners Essobild visar en tid när hamnen fortfarande kunde kallas hamn.Båtfolket hade fri passage genom järnvägsbrons klaff oavsett masthöjd och kunde komma till kaj eller bunkra från pumparna på sjösidan Essotappen.Det var annat det än den numera båtlösa bassängen, som inte lär bli bättre av tramsiga visioner om krämarbodar.Folk åker till nya platser för att uppleva andra miljöer, inte för att handla varken sitt dagliga nödtorft eller besöka samma kedjebutiker som de redan har på hemmaplan.Gör det enda vettiga, öppna broarna, så löser sig frågan om centrumlivet på en gång och på bästa sätt.Stig-Arne Jacobson
Visst är det skumt att basängen är båtfri, men att det ändå finns båtar längre in – som med framgång trafikerar Vänern? Någon gång måste man ju ändå begripa att om industrihamnen ankrar upp framför torget så kommer en lekplats och en transformatorstation att framstå som gruskorn i jämförelse…
Bygg en toalett och en korvmoj i samma hus på samma plats som gamla ESSO låg
Nä, nu ska det bli lekplats vid älven och vid busshållplats
Har den nya toaletten mittemot apoteket redan försvunnit?!? Jag får nog bli mer observant när jag besöker torget…
Fast det finns ju en offentlig toalett vid torget mitt emot Kronans apotek. Kanske inte samma sak som tidigare men ändå öppen för alla.
I boken Lidköpingsbilder kan man läsa: Förargelsens hus ritades av stadsarkitekten Per Bohlin och byggdes 1946. Det inrymde förutom bensinstation och toaletter även en telefonkiosk. Revs 1988.
Vad gäller allmän toalett så finns väl en sådan i nordvästra hörnet av torget.
Detta var en sak som var ”bättre förr”
Jag vill minnas att det endast var kranförarna som var anställda av Lidköpings kommun och således var kommunalarbetare. Övriga hamnarbetare var anslutna till Transportarbetarförbundet och var anställda av Vänerns Stuveri AB som bildades på 1930-talet och ägdes av Thunbolaget. Bolaget ombildades 1984 till Lidköpings Hamnterminal AB som ägdes av kommunen och Thunbolaget gemensamt. Då blev även kranförarna anställda i det nya bolaget. Idag ingår hamnverksamheten i Vänerhamn AB som ägs av kommunerna runt Vänern. / Lasse A. – Åke B.