Matz Nilsson: Svängig jazzpicknick i Råda

Söndagens jazzpicknick vid Gluggetorpet i Råda blev en svängig upplevelse både när det gällde vädret och musiken där New Orleans five svängde iväg rejält.

New Orleans five med Leif Sivertsson, Bosse Eriksson och bandledaren Hans Zackrisson, med kompet i bakgrunden som består av Hans Jörgensen och Leif Melldal, visade med råge var det musikaliska skåpet skulle stå. Notera grytan som Bosse sordinerar sin trumpet med.

Sol, regn, sol och regn igen och ett spelglatt gäng som höll den neworleanska fanan extra högt i sin medryckande framtoning. Det akustiska framträdandet gav med fantasins hjälp en skön känsla av att vara på plats i just New Orleans.

Bland de 20 låtarna ska först nämnas Darkness on the delta, som handlar om Missisippiflodens delta där floden  sedan  rinner förbi New Orleans. Tonerna återgav den stämning som infinner sig när skymningen sakta sänker sig över just deltat.

– Det är från New Orleans vi hämtar våra ideer, sa bandledaren Hans Zackrisson.

Blåsarna Leif Sivertsson, Bosse Eriksson och bandledaren Hans Zackrisson ger här järnet i en av de häftiga låtarna. I bakgrunden Hans Jörgensen som för övrigt har lirat lite i New Orleans.

En inspiration som yttrar sig i ensemblespel växlat med soloinslag, som är typiskt för denna musikstil.

I den nämnda låten bjöd  de tre blåsarna trombonisten Hans Zackrisson, klarinettisten Leif Sivertsson och trumpetaren Bosse Eriksson på just häftiga soloinslag, väl uppbackade av kompet med basisten Leif Melldal och banjoisten Hans Jörgensen.
Nämnas ska att Bosse sordinerar sin trumpet i en vanlig  gryta, som gav sina sköna och speciella klanger.

En ofta önskad psalm/hymn var Just a closer walk with thee, som ofta spelades av brassbanden vid begravningsparader i New Orleans. Bara att njuta av den vackra melodin där blåsarna särskilt ska prisas för sina soloinslag, som till exempel Hans sordinerade trombon.

En blues som kan beskrivas som ovanlig var Tishomingo blues vars temas består av 16 takter istället för den klassiska bluesens 12 takter. En framtoning som gav den rätta känslan och stuket av just en blues, men positivt lite annorlunda.

Bland de många inspelningarna av låten ska nämnas namn som Duke Ellington och Bunk Johnson,  den sistnämnde 1879-1949, som med sitt band kan beskrivas som jazzens egen fader. Hyllad av bland annat Louis Armstrong, som ansåg att han var en av de främsta på kornet/trumpet.

Ingvar Olzon, som tillhör Jazzkattens styrelse, hoppade traditionsenligt med i några nummer med sin tvättbräda.

Ett spännande förflutet har Bye and bye, en psalm som omformats till en spiritual, med dess medryckande toner. Till traditionen hör att Jazzkattens Ingvar Olzon hoppade in med sin tvättbräda och förstärkte kompet.

Till traditionen  hos de flesta New Orleansbanden hör Lily of the valley, där liljan i dalen symboliserar Jesus.
Denna religiösa sång från 1872 togs senare  upp som begravningsmusik  när den införlivades i New Orleansbandens repertoar.
Prisas särskilt  ska Hans och Bosse i sina sånginslag där den sistnämde föll in i refrängen med effektfulla upprepningar vid tre olika tillfällen: ”Alla borde känna till vem  Jesus är”.

Härligt!

Till sist ska nämnas Pat Boones stora hit från 1957, Love letters in the sand, en skön och romantisk avslutning av det spelglada gänget.

Arrangör var förstås föreningen Jazzkatten där ordföranden Bror Johansson tackade de cirka 55 diggarna med orden:
– Tack för att ni kom trots det äventyrliga vädret.

/ Matz Nilsson

– – – –
Bilderna är klickbara till större format. 

Tillbaka till framsidan