Jörgen Larsson: K-märk raggarkulturen

Jörgen Larsson har i flera år fört fram sina åsikter i kommentarer i Lidköpingsnytt. Nu har han skrivit ett privat kåseri där han hyllar raggarkulturen. Stolt som han är för att han har en skinnväst.

K-märk raggarkulturen

Vi står nu på startlinjen till Power Big Meet 2022!

Och det känns lika spännande varje år.
Och jag bara njuter!
Tore Sahlstöm väckte tankar i ett kåseri i Lidköpingsnytt,

K-märk raggarkulturen!

Jag tror inte att Tore och jag har samma infallsvinkel till tanken om en k-märkning.

Lidköping har, så länge jag kan minnas, varit ett starkt fäste för just raggarkultur. Jag minns mina tonårs år då fredags- och lördagskvällar var givna raggarkvällar. Torgets p-platser fylldes med bilar, musik och, just, raggare.
Strögade Skaragatan fram, runt torget och Skaragatan ut igen, i en aldrig sinande ström av bilar.

Jag minns min släkting, som flyttade in, med ett gäng raggare i en stor villa på Linjevägen.

Tidningen hade fullt upp med bevakning av allt som hände i småstaden Lidköping.

När man cyklade över torget fredag – lördag hände det ibland att man kom lite för nära och det skreks i bilarna åt de yngre som cyklade. Inte utan att rädslan infann sig omgående.

Allt detta har vi som bott vårt liv i Lidköping upplevt, i generationer.

Idag är dessa ungdomar uppväxta och börjar få mesta delen av livet bakom sig. Idag är de alldra flesta skötsamma med familjer, barn och barnbarn.
Jag är övertygad om att många har raggarkulturen att tacka för att livet, efter deras raggarperiod, blev ett bra liv.

Jag vågar påstå att i raggarkulturen finns, genom alla år, en viktig social funktion. Vilsna tonåringar kom in i en gemenskap, de sågs, de skyddades och de uppfostrades av andra i raggarmiljön.

Jag skulle aldrig fördöma raggarkulturen så som negativ för de som väljer den banan.

Utan att veta, skulle jag gissa att det är inte, procentuellt, fler från raggarkulturen som hamnar snett med sitt liv, än det är från andra folkrörelser.

Idag känner jag igen flera av de som lyckades skrämma mig när man cyklade lite för nära. Idag har flera av dem fortfarande raggarbil. Men det är välvårdade blänkande bilar, i många fall till priset av nån miljon.
Jag blir glad när jag möter dessa personer i sina otroligt vackra fordon. Jag gläds när jag ser att de fortfarande är stolta raggare.

Jag vet hur mycket arbete som läggs ner ideellt för att kommande helg ska gå i mål på söndag. Jag vet att man gör allt för att även tillgodose de största av Power Big Meets belackare.

Gå ut och titta, se glada människor, se vackra fordon och ha kul.
Fråga om du får åka med, försök förstå att dessa kulturutövare gör det dom verkligen brinner för.

Jag skulle aldrig tveka på att åka i den snyggaste och dyraste bilen men ej heller tveka en sekund att sätta mig i den värsta pilsnerhäcken som kommer dyka upp, för jag gillar detta!

Jag gillar inte idrott, bandy är obegripligt, men raggarkultur är helt begripligt och nått jag tycker är kul.

Jag tycker evenemangshallen bevisar sin existens en gång per år, den vårmarknad som Kjelle Power håller där.

Jag begriper fortfarande inte att vi vill betala jättebelopp för ett bandylag som ska segla i gräddfil.

Jag är inte sen att uttrycka mitt missnöje över just bandy och fotboll, men jag bara älskar ljudet av raggarbil, skrål och musik.

I det stora hela har mitt missnöje med bandy och fotboll ingen inverkan på utövandet.

Men varför försöker en klick människor beröva raggarkulturen sitt utövande?

Denna klick skriker lika illa som fiskmåsarna i stan.

Så, ni som utövar raggarkulturen, gör det med stolthet, ni har genom åren bevisat så mycket positivt med er verksamhet, så jag påstår att ni ska ha ett stort tack för er sociala insats.

Jörgen Larsson
Stolt ägare till en skinnväst

– – – –
Arkivbild

Tillbaka till framsidan