Matz Nilsson: Melodiskt lågmäld och skön swing i Lidköping

Jazzbandet Instant swing bjöd på en ganska lågmäld och skön swing med ett antal häftigt effektfulla utbrott varvat med många uttrycksfulla blues vid onsdagskvällens framträdande på Hantverksgården i Lidköping.
Bilden: Multiinstrumentalisten Ole Jörgensen som trakterade saxar, klarinett och flöjt och Anna-My Zetterberg här i en sorts musikalisk dialog.

Och som en extra spets för de duktiga musikerna kryddades anrättningen av den skönsjungande vokalisten Anna-My Zetterberg.

– Det här blir toppen efter tre års uppehåll, lovade Bror Johansson, ordförande i föreningen jazzkatten, när han hälsade de cirka 300 diggarna välkomna.

Instant swing bjöd på en ganska lågmäld och melodiöst skön framtoning med ett antal effektfulla och häftiga inslag

Kvällen inleddes med den välkända och odödliga Lady be good, en musikal från 1924 på Broadway, där musiken var skriven av George Gershwin.

Musikerna visade här sin storhet när de varvade ensemblespel med solon fyllda med utflykter i improvisationens underbara värld.

Därefter var det dags för Anna-My Zetterberg att inta scenen som förutom sånginslagen var kvällens presentatör och skapade en nära kontakt med publiken.

Den som lyssnat på skivan med låten Bluer than blue av Lil Hardin Armstrong, upplevde säkert att Anna-My med sin vackra och uttrycksfulla röst mer än väl förvaltade detta värdefulla arv.  Lil var från början  klassiskt utbildad och spelade ofta i kyrkor på orgel innan hon blev pianist och kompositör och hängav sig åt framför allt bluesen.

Hennes  nämnda låt gav uttryck för hennes sorg efter skilsmässan med Louis Armstrong, där hon för övrigt varit pianist i några av dennes konstellationer.

En kul låt med längtan och romantik i medryckande cha cha toner var Fyra rätters mål, tillrett av Bo Kaspers orkester som nu är ute på turné i Sverige.

Ett annorlunda inslag som visade bandets fyndighet beträffande arrangemang var Norwegian wood, som the Beatles haft på repertoaren, men nu i valstakt.

Pianisten Sten Löfman och basisten Jörgen Svensson bjöd på flera sköna solon.

Hela gänget ska särskilt prisas i den mer än fartfyllda You know I´m no good. Med sköna växlingar mellan Anna My, Ole Jörgensen på tenorsax och pianisten Sten Löfman, som nästan slog knut på tangenterna. Väl uppbackade av kompet med Anders Söderling och Jörgen Svensson på trummor respektive kontrabas.

Kan en hårdrockmusiker bli en utmärkt bluesman?
Ja, irländaren Gary Moore, som tidigare lirade i just ett hårdrockband, men sedan fortsatte  i ensamt majestät och misslyckades, innan han tände på blues och verkligen lyckades. Detta visade sig i hans Stil got the blues, en lugn låt med en tydlig blueskaraktär som skapad för Anna Mys melodiska röst, försiktigt uppbackad av de övriga med bland andra Ole på sopransax.

En annan lugn låt var Cole Porters Every time we say goodbye, med Anna-My, också här försiktigt uppbackad. Denna populära jazzlåt  som ingår i Great american songbook, har bland annat storheter som Ella Fitzgerald, Ray  Charles och Benny Goodman, King of swing,  haft på repertoaren.

Bland de 17  låtarna ska till sist nämnas Englishman i New York, där pianisten Sten lekte med tangenterna och samtidig sjöng med i refrängen med Anna-My, i denna härliga swing.

Anitha Ekbring tackade därefter bandet och publiken där hon också menade att Anna-My nästan påminde om Monika Zetterlund.

–  Text och bilder Matz Nilsson – bilderna är klickbara till större format.

Kommentarer om musiken.

Bland många positiva kommentarer hos publiken kan nämnas Kjell Nilsson som prisade bandet för sina arrangemang som var lagom moderna och som Anna-My och musikerna utnyttjade tillfullo.

– Anna har en gudomlig röst viskade en anonym dam.

Två andra lyssnare som också har erfarenhet av bland annat swingmusik var Hasse Rasetorp och Per-Åke Sahlberg. Den förstnämnde menade att bandet har en lågmäld och trevlig framtoning,  där instrumentalisterna och vokalisten var och en på sitt sätt framtonade bandets egna arrangemang. Den sistnämnde hade bara att nicka instämmande.

Publiken njöt av både musiken och det sköna vädret.

<Bild text Bild 01 >

Instant swing bjöd på en ganska lågmäld och melodiöst skön framtoning med ett antal effektfulla och häftiga inslag

<Bild text Bild 02 >

Multiinstrumentalisten Ole Jörgensen som trakterade saxar, klarinett och flöjt och Anna-My Zetterberg här i en sorts musikalisk dialog.

<Bild text Bild 03 >

Pianisten Sten Löfman och basisten Jörgen Svensson bjöd på flera sköna solon.

<Bild text Bild 04 >

Publiken njöt av både musiken och det sköna vädret.

Tillbaka till framsidan