Hört på stan: Är du leviterande?

Är du leviterande? Vet du ens vad det betyder?
Kanske inte. Redaktören får mängder av  erbjudanden. Helsts för att skriva om – vilket under alla år varit en dödfödd idé att erbjuda redaktören.

Reklam är en tjänst som kostar pengar. En ny produkt är inte självklart en nyhet.
Redaktören blev dock fundersam på vad en leviterande kruka är för något.
Det handlar alltså om växter – inte om avföring som man kanske kunde tro.
Enligt beskrivningen är det en kruka man planterar en växt i, och krukan placeras på exempelvis fönsterbänken på ett speciellt eldrivet underlag. När allt är inkopplat svävar krukan  och växten några centimeter ovanför platten. Den roterar sakta.
Ja, det var ju världens åttonde underverk…! Svävande krukor…
En gång i tiden var bakmaskinen det stora vi inte behövde.
Redaktören får ibland frågan om vilken som är mänsklighetens viktigaste skapelse. Svaret är självklart; Alfabetet och dess motsvarigheter.

Säsongens  kyligaste vecka blev för redaktören den snuvigaste. trots alla sprutor som på smittskyddets rekommendationer tagits så däckades redaktören.
Det började som en skakning i knäna på söndagen, på hemväg från en konsert. Lite senare steg tempen och tog sig till höga nivåer.
Redaktören blev orolig; första gången han tog influensamedicin hamnade han på sjukhus i 12 dagar, det är över 50 år sedan. Så illa var det inte nu.
En annan feberhet fråga: Vilka  har  smittat redaktören – och vilka har smittats av redaktören.
Det blev att börja räkna baklänges; Vilka har redaktören träffat de senaste dagarna innan karantänen som intogs?
Och vad är det för sjuka? Förkylning? Covid? Influensa?
I dag är det hostan som är besvärligast. Särskilt på nätterna. På onsdagskvällen var jag så trött att jag nära nog medvetslös somnade och sov oavbrutet ända till tidig förmiddag på torsdagen. Hostan började ge med sig.

Plötsligt händer det!
Så sägs om lotterivinster.
Men nu hände något annat. Redaktören fick rätt i en kamp mot en jätte.
Det handlar om ett abonnemang för bredband och TV. Detta har redaktören haft på prov, men är inte nöjd. Det var åtta månaders uppsägningstid så redaktörens uppsägning skulle gälla nu.
Men icke. Det Stora bolaget sa att jag förlängt avtalet med 18 månader i augusti.
Redaktören förstod ingenting. Bolaget hävdade gång på gång: Vi har avtal och har det inspelat.
Redaktören köper aldrig något per telefon. Så han stod på sig. Samma svar vid 4 olika kontakter med bolaget: Vi har det inspelat som bekräftar ditt köp.
Så kopplades redaktören till någon ny oförstående som påpekade att avtalet är godkänt per telefon.
Men redaktören fortsatte förneka. Företaget hävdade att de nu kunde gå till inkasso, kronofogden och alla möjliga makter med sitt avtal.
Redaktören krävde vid alla 4 tillfällen: Spela upp det inspelade samtalet och det som bekräftar tidpunkt och telefonnummer.
Plötsligt ringer man tillbaka och vill spela uppsamtalet: En man säger att man nu hittat beviset. Samtalet skedde en dag i augusti och så kom telefonnumret man använt; ett stockholmsnummer till fast telefon (något som redaktören inte har privat)
Det blev icke godkänt av redaktören som numer spelar in alla samtal med Stora bolaget. Stora Bolaget hävdade att de har rätt.
Så på torsdagen hände det sålunda: En kvinna ringde upp. Henne har jag aldrig talat med förr. Men hon bad om ursäkt för Stora bolaget som flera gånger hävdat att dom hade inspelat samtal.
– Något sådant inspelat samtal finns inte, säger hon plötsligt. Vi tar tillbaka alla våra krav vi ställt.
Se, det var en pudel värd medlemskap i Kennelklubben. Ingen av de män jag vidarekopplats till tidigare har inte hört av sig. Ansvaret lades på en kvinna, och hon fick beröm av redaktören.
– Ingen annan ville ringa dig, sa hon försiktigt. Jag förstår för en ilsken redaktör skrämmer alla andra björnar.
Fullständig vinst för redaktören. Julaftonskänsla – ja tillsammans med snön utanför fönstret till arbetsrummet i bostaden. Redaktionen på Rörstrand har stått oanvänd denna vecka.

Allt som fått besök denna vecka är apoteket.
Fortfarande, efter flera års pandemi, begriper inte redaktören hur man använder andningsskydd när man har glasögon.  Kan man inte ändra utformningen så att den immiga luften går ut via kinderna i stället för upp på glasögonen. Nu såg det tydligen lite komiskt ut när redaktören kom till apoteket. Glasögonen såg ut att vara tillverkade i Londondimma. Helt grått alltihop. Redaktören såg inte att den självöppnande dörren redan var öppen förrän efter en stund. Då gick redaktören in. Trodde han, men då hade dörrarna bestämt sig för att det var dags att gå igen.
Pang. Ljudligt. Allt ljud i apoteket tystnade.
Dörrarna höll.
Redaktören också.
Om ni nu upptäcker någon som virrar kring bland gondoler och hyllor på apoteket med igenimmade glasögon och letar efter utgången; Hjälp mannen.

Tänk att en vecka präglad av feber kan innehålla så mycket förvirring som redaktörens.

/God helg

Tillbaka till framsidan