Idrottens innersta väsen – och en katt

Först som sist – det är något alldeles oemotståndligt med att bevaka den klassiska tennisturneringen. Man riktigt känner hur historiken sitter i väggarna – och Björn Borg satt som vanligt på en stol för att följa sin son.

De långa vackra korridorerna, den på något vis så hjärtliga stämningen och den stora idrott som denna turnering innebär gör att man vill komma tillbaka. Detta var mitt tredje Stock… Nä, vänta.

Vi har en nationalarena i fotboll som heter jordgubbe och då är väl alla gränser sprängda. Apropå ätbart så lockade pressrummet med bullar, godis, salta pinnar och jordnötter. Något liknande har jag inte sett sedan de två gånger jag bevakat Elitloppet på Solvalla på plats.

Värdig mästare

Så till segraren, Tommy Paul, som vann även 2021. En värdigare mästare torde vara svårt att finna. 2-0 i set i kvartsfinal, semifinal och final.

Andra fick lämna med om inte svansen mellan benen så i alla fall besvikna. Världssjuan Andrej Rublev – med sedvanliga utbrott på banan – och världsåttan, norske Ruud, försvann redan i kvartsfinalen. Den senare blev något av publikens hopp när allt spetsade till sig mot slutet av veckan och inget svenskt hopp fanns att lita till.

Håller inte klaffen

Svensk tennis har för att uttrycka sig diplomatiskt upplevt bättre dagar, och det verkar finnas en längtan och inte minst ett behov av en comeback av Mikael Ymer efter hans avstängning.

Han fanns på plats för att heja fram sin bror Elias i det som ändå kanske var lite av veckans match. Ymer gick fram till 2-1 i första set och det var klapp klapp i publiken så det ekade mellan de gamla träbänkarna.

För komfort, det kan man inte beskylla Kungliga tennishallen för, men det har ju att göra med ett kulturellt monument. Däremot – vi fortsätter strax om Elias – hur folk på läktaren inte håller klaffen under spelet eller kommer in på läktaren mitt under spelet. Det är totalt obegripligt och oerhört respektlöst Tänk er det på Dramaten?

På det kontot kan vi också skriva in den vansinnigt höga volym som stundom användes, bland annat inför matcherna. Jag tittade runt på läktarna och såg inte många ungdomar, som musiken säkert var mest lämpad för.

Särskilt matchprogram

Sedan ska naturligtvis organisationen plussas. Allt flöt på bra, turneringen står sig stark (tre spelare topp 10 i världen fanns i startfältet) och det var imponerande att man på tisdagen, inför kvällsmatcherna med Elias Ymer och Leo Borg, hade tryckt upp ett särskilt matchprogram.

Men Alexander Kronlund kanske inte var den ultimate speakern. Frågan är om han ens kan spela munspel (vilket han ideligen försökte sig på till närmast patetisk upprepning).