Jag satt vid min arbetsplats och funderade och planerade. Mycket av ett tidningsjobb handlar om det, fundera kring olika uppslag och planera hur de ska genomföras.

Då kom det en nyhet på mobilen som fick mig att släppa allt, ställa mig upp och jubla i högan sky.

Nåja.

Stina Nilsson meddelar att hon slutar med skidskytte. Det var ett bra beslut. Jag har tyckt synd om henne.

Alltså, förstå mig rätt. Jag känner inte Stina Nilsson och jag syftar enbart på hennes karriärbyte från längdskidåkning till skidskytte. Den har milt uttryckt inte varit någon succé och i takt med hennes svaga resultat med bössan på ryggan så har hennes tillvaro i skidspåren varit rent plågsam att följa.

Förstod aldrig

Även om hon vunnit allt och inte hade något mer att bevisa så förstod jag aldrig hennes byte. Det kan också bero på att jag aldrig varit en skidskyttets man. Jag har till och med – förlåt! – ibland tyckt att sporten haft ett löjets skimmer över sig, men med åren har jag mer och mer lärt mig uppskatta sporten, och det var stor och mäktig idrott när herrarna tidigare i år lyckades ta VM-guld i stafett.

Ingen fullträff

Min första tanke när jag började läsa om Stina var att nu återvänder hon till längdskidorna, vilket hon förvisso gör, även om det handlar om långlopp.

Jag har ingen förmåga att se in i Stinas tankar – inte någon annans heller förresten – men jag tror att hon ångrar satsningen på skidskytte. Den blev, och den här är billig, ingen fullträff.

Genuint besviken

Det är länge sedan jag följde handbollens IFK Skövde på nära håll men jag blev genuint besviken när laget tappade till 2-3 i matcher i kvartsfinalen mot Önnered. Om man har 2-0 i matcher och två hemmamatcher, match tre och match fem, så ska man kunna knyta till säcken.

Det kunde inte IFK Skövde.

Under de år jag gjorde handboll för TV4 Skaraborg blev det många sammanträffanden med Roger ”Ragge” Carlsson. Jag kunde inte handbollen i detalj, det insåg han säkert, men jag minns honom alltid som oerhört vänlig och tillmötesgående. Hans hastiga död under en match i Stockholm i slutet av 1997 var en chock.

Grevby är Grevby

Sedan det kommit till allmän kännedom att jag ska husera i Skaraborgs Nyheters spalter så hörde en tidigare kollega av sig och sa att nu var jag välkommen att skriva om Örnarna. Underförstått menade den tidigare kollegan att ”nu kommer du för f-n och skriver speedway”.

Jag har inte heller varit på Greby sedan tv-tiden. Arenan heter något annat nu men för mig är det fortfarande Grevby. Precis som Modos hemmaarena i hockey på nåt sätt fortfarande är Kempehallen, med flera arenor som namnmässigt har köpts av företag.

Jag ska åka på speedway.

Bragdguld till Rögle om…

Apropå hockeyn så tycker jag Rögle ska ha Bragdguldet om de vinner SM-guld. Delat med eventuell OS-guldmedaljör i sommar.

Rögle vann åttondelen med 2-0 i matcher, sedan kvartsfinalen mot serievinnaren Färjestad med 4-0 i matcher och därefter 4-0 i matcher mot fjolårsvinnaren av SM-guldet.

!0 raka segrar. Nu har det faktiskt blivit en förlust i den första SM-finalen.

Inter mästare

Igår måndag blev Inter italienska ligamästare. Mina sympatier ligger nu och för alltid hos Udinese. På 32 spelade matcher har hälften slutat oavgjort! Jag hoppas att Arne Selmossons gamla lag kan distansera sig från bottenstriden i säsongens slutskede.

Till sist: Inget stoppar Malmö FF från att ta SM-guld i fotboll. Känner för Västerås som fortfarande är poänglöst efter bra spel. De kommer störa många lag.